Västergötlands västliga skärgård

Yttre Tistlarna, Foto: Martin Fransson

När man pratar om Västergötlands västligaste del tänker de flesta på Vinga och kanske även på Tistlarna. Vinga utmärker sig på att det ligger allra västligast och dessutom går att nå under en kuling/storm. Tistlarna däremot är svåråtkomligt under sådana förhållanden. Men nu är det faktiskt så att landskapets västliga skärgård har mycket mer att bjuda på än så. Det finns t.ex. fyra öar där det har setts mer fågelarter än på Vinga och Tistlarna! Dessa är Brännö, Donsö, Styrsö och Galterö, alla med över 200 arter vardera. Brännö och Donsö är kanske inget man gör en lång resa för att se, även om de har intressanta vyer att bjuda på. Orsaken till det relativa höga artantalet är att det bor skådare på dessa öar. Styrsö har stora strövområden på södra och västra sidan som gör det attraktivt för en skådare som vill utforska nya marker. Galterö är numera Göteborgs främsta vadarlokal och Vrångö är en kraftigt underskattad ö där ganska få arter setts men som har en mycket större potential än så med sitt allra sydligaste läge av de stora öarna. Gemensamt för dessa öar är att de alla går att nå med kommunal båttrafik från Saltholmen i Göteborg. Jag har även tagit med svårnådda Yttre Tistlarna som är min favorit bland öarna. Låt mig berätta lite mer ingående om dessa öar.

Vrångö

Bland de stora öarna är detta pärlan! Den ligger längst bort från Göteborg men är helt klart värt den längre resan. Runt ön finns en grusslinga som gör det lätt att ta sig fram och som bjuder på ett flertal olika biotoper som hav, skärgård, strandängar, buskområden och lite mindre skogsområden. När man går av färjan tar man bara av längs stranden mot söder på grusslingan. Glöm inte här att spana av fjorden åt öster, den kan bjuda på många godbitar som rastande alkor, svärtor, lommar och om årstiden är den rätta tretåig mås. Sydostudden på ön torde vara Göteborgsområdets bästa lokal för det sydgående kuststräcket på hösten vid ostliga vindar som puttar ut sträcket ut i skärgården. Det är en fantastisk upplevelse att se och höra 1000-tals fåglar passera på några få morgontimmar. En höstmorgon för några år sedan passerade här ett 75-tal rovfåglar av en 7-8 arter.

På sydsidan måste man spana över vattnen mot söder. Nästan 2 km söder om ön ligger Kalvholmen där tordmulen häckade 1980-1986 och där det fanns en stationär adult lunnefågel härom sommaren i en hel vecka.

Västsidan är kanske den underbaraste med sin fantastiska utsikt över havet. Här är det lätt att bli sittande och bara njuta. Väst om ön finns bara enstaka skär med mycket vatten emellan. Här rastar ofta doppingar, lommar och havsänder. Blåser det, eller har blåst de senaste dagarna, har man chans att se havssula längre ut. Med starkare tubkikare kan man ofta se skärsnäppor på de yttre skären, ibland upp till 100 ex.

Väster om den norra delen av ön ligger också Lökholmen som borde vara Västergötlands bästa lokal för skärpiplärka vintertid. Här hittades också landskapets första vattenpiplärka i november 2001. Om man krånglar sig igenom samhället på sin väg norrut fortsätter slingan på öns norra del, en del som många tycks missa, men som är minst lika spännande med sina strandängar och buskmarker. När man kommit till fotbollsplanen fortsätter man förbi den på den vänstra stigen. Ca 200 m efter planen kommer en liten stig till vänster (mot söder) längst in i vassviken som heter Brevik. Den stigen bör man följa runt viken på dess södra sida. Då når man öns västligaste udde som har mycket buskage. Det är bara en tidsfråga innan någon hittar en uppstannande västflyttare där som kungsfågelsångare eller taigasångare. Morkulla övervintrar ofta i detta område. På norra delen av ön har också setts aftonfalk.

Styrsö

Är jämte Brännö den största ön i skärgården. Öns södra och sydvästra delar är obebyggda och har ganska stora naturområden. Om man kliver av vid Styrsöskäret fortsätter man färden till fots några hundra meter söderut förbi marinan innan stigen viker av västerut över ön. Ganska snart är man inne i mycket buskrika marker som kan bjuda på överraskningar. Här lockade en taigasångare mycket flitigt förra hösten innan den drog sig längre västerut nästa dag. Snart kommer man fram till vattnet igen som kallas för Brännholmsviken. Gluttsnäppa trivs bland annat här och en individ dröjde sig kvar här ända till 9/12 härom året. Kanske var det blott andra vinterfyndet av arten i

Sverige. Om man nu fortsätter längs stranden så långt västerut det går så hamnar man på den del av ön som kallas Lilla Rävholmen. Här befinner man sig i havsbandet och fågellivet får direkt ett lyft. Kuststräcket av både småfågel och rovfågel går förbi här samtidigt som man har bra översikt på sjöfågelsträcket. Området är ett nyligen nerlagt militärområde med fina träddungar innanför de höga bergen som skyddar från hårda västliga vindar. Här stannade tidigare omnämnda taigasångare till i tre dagar innan den förmodligen fortsatte västerut. I NV ser man Vinga ca 7 km bort. Sydgående sjöfågelsträck går mestadels utanför denna ö. Med en bra tub kan man lätt plocka havssula på detta avstånd men även storlabben är fullt möjlig att ta om sikten är god. Ett ganska intressant väderläge infann sig i början av oktober 2001. Då blåste det med SV 12-13 m/s i tre dagar i sträck. Den tredje dagen ägnade jag några timmar i min klippskreva med tuben riktad västerut. Fåglarna hade tydligen varit nere i Skåne och vänt men inte orkat ut i Kattegatt i vanlig ordning. En grålira kommer patrullerande norrut och fortsätter in i fjorden på ostsidan om Vinga innan den vänder om och får jobba sig ut mot Vingas sydsida. En sydgående fjällabb gör att jag släpper liran. Denna jagar en adult dvärgmås en stund väster om ön. Två storlabbar syns dra söderut ca 5 km bort bland de 186 havssulor som också rörde sig söderut. Skärsnäppa ses väster om ön på Hästbåden vintertid. Som kuriosa kan nämnas att på Lilla Rävholmen häckade jorduggla 1983 och pärluggla, kattuggla och hornuggla har också häckat på ön. Pärlugglan har häckat tre gånger.

Yttre Tistlarna

Ön är min absoluta favorit. Skall VgOF starta en fågelstation i havsbandet någon gång så är detta platsen. Sveriges tredje provencesångare i maj 1988 vittnar om detta. Senaste tillskottet till öns artlista var en svarthakad buskskvätta nu i oktober. Ön som är 1 km lång i NV-SO riktning är Sveriges närmsta punkt till danska Läsö. De små vindpinade träd som finns kan räknas på fingrarna. Buskagen är hyfsat lättöverskådliga även om blåhakarna kan "skulka" rätt bra i dem ibland. På våren är detta platsen att vara på om man vill befinna sig i havsbandet. Här kommer det sydgående sjöfågelsträcket från Skagen in med 545 smålommar som toppnotering på en dag och i slutet av april har här setts över 5300 sjöorrar sträcka söder-ut på en förmiddag. Likaså har man ett inflöde av småfåglar från Danmark här samtidigt. Bland häckfåglarna märks tobisgrissla med ungefär 50 par men upp till 230 fåglar kan man numera räkna in under de första morgontimmarna på våren. Silltrut sätter också sin prägel på ön med ungefär 550 häckande fåglar.

Som havsfågellokal är ön ypperlig men svåråtkomlig. Det optimala borde vara att pricka in ett lågtryck i augusti-september och åka ut till ön innan ett sådant och vara på plats när SV-kulingen är som bäst. Jag har själv varit ute vid några tillfällen på mitten av 1980-talet under sådana förhållanden och sett grå- och mindre lira svepa förbi alldeles utanför uddarna. För att komma ut till ön skulle man kunna kontakta Sture Kristensson på Vrångö (031-975020) eller Ragnar Hultgren (031-975130) om han har båten i sjön. Sture körde en exkursion till Tistlarna våren 2003 för 800:- t.o.r. Gänget övernattade då i Vrångös gymnastikhall (Bokning Elenore Andreasson 031-975330)

Galterö

Ön är numera Göteborgsområdets bästa vadarlokal. Ön ståtar med arter som amerikansk tundrapipare, tereksnäppa och brednäbbad simsnäppa men även vitvingad trut, härfågel, större piplärka och svarthakad buskskvätta är andra arter som har setts här. Ön består av klippor, ljunghedar och gräsmarker. Växtligheten hålls nere med får och frivilligt röjningsarbete av Brännöborna. Västra udden är militärt område som avgränsas av ett fårstaket med någon enstaka skylt. I värsta fall kan man bli avvisad från området. På öns norra och södra sida finns långgrunda vikar som drar till sig vadare. Mest vadare ses vid blåsigt och regnigt väder! Vad sägs om bästa noteringar för följande arter: kustsnäppa 105 ex, kärrsnäppa 206 ex och rödbena 50 ex. Totalt har 35 arter vadare setts här! Västkustens kärnområde för häckande vitkindad gås ligger på skären NV om ön med ett 40-tal par.

Ön nås med Skärgårdsbåt från Saltholmen till Brännö Rödsten varifrån man får gå längs huvudvägen västerut tills man når Galterövägen som viker av mot NV. Denna följer man till sitt slut varefter en stig tar över mot Galterö.

Bra att veta

För att kolla när skärgårdsbåtar går kan man kolla på www.vasttrafik.se eller ringa Tidpunkten 0771-414300. Det gäller dock att vara ute i god tid till båten då det är mycket begränsat med parkeringsplatser på Saltholmen. Förmodligen får man parkera på Långedrag och ta spårvagnen till Saltholmen (eller gå - det är ca en km). Det är samma biljetter på spårvagn som båt och en dagsbiljett kostar ungefär 30:- på båten.

Om du är intresserad av närmare upplysningar om vilka fågelarter som har setts på öarna kan man gå in på min hemsida "Fågelöar på Västkusten" http://hem.fyristorg.com/Fransson1 eller om det är något annat du undrar över är du välkommen att ringa mig.