Foto: P-G Bentz
Svenska Jägareförbundet förnekar sig inte. Man är fast i gamla föreställningar och en i högsta grad omodern syn på jakt. När ornitologer och jägare på andra håll i Europa går mot ökat samarbete, gör Svenska Jägareförbundet tvärt om. Man söker strid och det för en så usel sak som att jaga spelflygande morkullor under vackra sommarkvällar.
Om man får vara personlig i ett sådant här sammanhang, måste jag säga att jag är mycket besviken idag. Till ganska nyligen samarbetade jag nämligen nära med Jägareförbundet genom att skriva fågeltexterna till den nya Jägarskolan. Jag gjorde det som enskild och på min fritid men med sanktion från SOF:s styrelse.
Egentligen har vi mycket att vinna på ett samarbete mellan jägare och ornitologer. På EU-nivå slöts också så sent som i höstas en överenskommelse mellan våra europeiska paraplyorganisationer, jägarnas FACE respektive vårt BirdLife International. Det var ingen mindre än Margot Wallström, tidigare miljökommissionär, som låg bakom. Hon drev denna fråga hårt. Enligt överenskommelsen skall jägarna rätta sig efter EU:s fågeldirektiv medan ornitologerna skall acceptera att även jakt på fågel kan vara ett värdefullt hushållande med en naturresurs.
Denna överenskommelse känner tydligen inte Svenska Jägarförbundet till. En grundläggande princip i fågeldirektivet är nämligen att jakt på fågel skall äga rum under höst och tidig vinter. Då tar man framför allt av den ränta som årets reproduktion har gett. Det är det som går under begreppet ”wise use”. Däremot är jakt förbjuden under vårflyttningen och häckningstiden. Jagar man då, tär man på det kapital som skall föra släktena vidare.
Vad som gör det hela än mera upprörande är att alla svenska jägare som har jakträtt kan jaga morkulla enligt nuvarande lagar. Från den 21 augusti och långt in på hösten är det jakttid, och då finns det gott om morkullor i hela landet. Men då är det ytterst få jägare som ägnar morkullan något intresse – då finns det ju så mycket annat att jaga.
Jakten på spelflygande morkullor under sommarkvällarna är inget annat än en ren nöjesjakt. Eftersom det finns alternativ, dvs. jakt under hösten, skall inte jägarna räkna med att kunna utnyttja något undantag enligt fågeldirektivet.
Denna jakt är en kvarleva från den tid då man hetsade älgar på skarsnö, sköt tjädertuppar på spelplats och klubbade svanar och gäss när de under sommarens ruggning inte kunde flyga. Primitiva människor har i alla tider jagat sina byten när de varit lättast att fälla, men så har man också gått mycket hårt åt viltstammarna och även utrotat flera arter.
Nu är inte morkullan hotad på något sätt, tvärtom är den vanlig i Sverige. Men det får inte innebära att vi brister i respekt för fåglarnas häckning. Under fortplantningstiden skall alla arter vara fredade.
Jägareförbundet har kommit fram till att det finns två miljoner morkullor i landet. När vi gjorde en liknande undersökning för några år sedan blev resultatet 600 000. Båda dessa undersökningar visar på mycket högre tätheter än någon annan undersökning som gjorts på morkulla i Europa. Det kan dölja sig ett systemfel i vår och Jägareförbundets metod – morkullan är förvisso mycket svårinventerad med sitt nattliga levnadssätt.
Men antalet spelar i det här sammanhanget ingen som helst roll. Det är inte antalet utan tidpunkten som är avgörande. Morkullornas fortplantning pågår hela sommaren och då skall de flyga fritt. Det inser säkert även Sveriges politiker. Skulle de inte göra det, utan åter tillåta sommarjakt, kan de räkna med att Sverige än en gång blir anmält till EG-domstolen.
Kanske finns det också anledning att på allvar ompröva vår inställning till Svenska Jägareförbundet och fågeljakten. Det finns förvisso mycket övrigt att önska när det gäller Jägareförbundets inställning till skyddsjakt på en lång rad arter, liksom till det sätt som förbundet hanterar tjuvjakt, blyspridning i naturen, skadskjutning och flera andra frågor.
ANDERS WIRDHEIM
redaktör och ansvarig för SOF:s morkulleprojekt