foto:Peter Hvass

Få saker engagerar oss svenskar så som skogen. Smaka bara på begreppen kalhygge, torraka, monokultur, blandskog, asplöv, bokollon och talltita. Känslorna är blandade, men den lilla mesen finns i allas våra hjärtan. Tyvärr blir mötena med den lilla mesen allt glesare. Frågan är om framtida generationer kommer att få förundras inför denna svenska skogens symboltätting?

Representanter för skogsbolag, Skogsstyrelsen, Kinnarp och WWF deltog under SOF’s skogsseminarium, i anslutning till årsmötet i april. Syftet med seminariet var att skapa en samstämmig bild av hur vi bör agera för en varierad och levande skog i framtiden.

Samtliga deltagare ingår i ett gemensamt forum inom ramen för FSC (Forest Stewardship Council). FSC ställer krav på skogsägare att ta miljöhänsyn i bruket av skogen. FSC är en internationell medlemsorganisation som verkar för ett miljöanpassat, socialt ansvarstagande och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar.

FSC’s främsta verktyg är att utveckla regler och rekommendationer för ett ansvarsfullt bruk av skogen. Den som vill följa reglerna kan frivilligt certifiera sitt skogsbruk och härigenom få mer betalt för sina produkter.

Kritiken är emellertid hård mot detta miljömärkningssystem – många menar att kraven på markägaren är för klena, samt konstaterar att regelbrott sker. Man menar att regelsystemet hindrar, snarare än bidrar till nödvändig utveckling av högkvalitativa skogar. Ersättningssystemet är luddigt, kontrollen bristfällig och kringgås ofta av de stora skogsbolagen. Dessutom saknas ännu sanktionsmöjligheter för den som bryter mot certifieringskraven. Detta medan konsumenten betalar ett högre pris för den miljöklassade produkten. Naturskyddsföreningen har valt att lämna FSC. Hur ställer sig nu SOF – lämna FSC eller vara med?

Kvalitetsbrister när det gäller skogsbruk och miljöhänsyn är inte något vi lämnat bakom oss. Efter årsmötet, i början på maj, framkom uppgifter i radioprogrammet Kaliber att Stora Enso och Sveaskog avverkat i skyddsvärda skogar. Satellitbilder visar att nyckelbiotopklassade områden avverkats, trots att bolagen genom FSC garanterar att deras virke och pappersprodukter inte kommer från den här typen av skogar.

Åter till seminariet…

I seminariets inledning ger Anders Wirdheim, SOF, en översikt av några fågelarters fluktuationer under senare tid. Han poängterar det allt varmare klimatet som en faktor som inte skall glömmas bort när det gäller förändringar hos fågelpopulationer. Nötväckans expansion mot norr är ett exempel.

Jan Linder från Skogsstyrelsen berättar översiktligt om den svenska skogen. Mer än halva landet är skog och här är nära 1.800 arter rödlistade. Mångfalden gör det viktigt att fokusera på de arter som verkligen hotas av skogsbolagen. Ett stort arbete väntar eftersom vi vet alldeles för lite om skogen och vad som påverkar variationer i bestånden. Jan vädjar till SOF att agera med trovärdighet – utveckla kunskapen, använd fakta och statistik, samt ge beröm till de goda exemplen istället för att bara klaga. Detta skapar dialog, den enda vägen till framgång. För att skapa levande skogar måste vissa biotoper ges ett långsiktigt skydd, den biologiska mångfalden förstärkas, kulturmiljöer skyddas, samt åtgärdsprogram för hotade arter måste arbetas fram, avslutar Linder.

Stefan Adolfsson representerar SOF inom FSC och ger en rad argument för SOF’s fortsatta medverkan med målet om en förbättring av miljömärkningssystemet.

Sönke Eggers berättar att SOF verkar för dialog och kunskapsutveckling för en hållbar och levande skog även utanför FSC-organisationen. Med stöd från Naturvårdsverket (SNV) och WWF tillsätts nu en särskild skogstjänsteman inom SOF. Syftet är att stimulera markägare till ökat naturintresse och naturhänsyn. Skogsfågelskyddet skall stärkas genom att fler får kunskap om och intresse för skogens fågel. Genom artfaktablad och katalog för biologisk mångfald skall arbetet få fart. Dessutom kommer särskild fokus riktas mot att ta fram inventeringsmetoder för de 15 arter som behöver komplexa skogar för att överleva i Sverige. Sönke avrundar med att redovisa den forskningsstudie som pekar på att tofsmesen, i en gallrad skog som saknar viktiga skyddande och näringsrika skikt (t ex buskar och mindre träd), konkurrerar ut den under vintern känsligare talltitan.

Kinnarps kvalitets- och miljöchef Tomas Ekström, ger ett internationellt perspektiv på FSC betydelse för skogens bevarande. Han konstaterar att 1,6 miljarder människor lever av skogen och att tillväxten av skogen överskrids med 30 % årligen. Hotet mot skyddsvärd skog är angeläget eftersom upp emot hälften av det virke som säljs i världen kan vara illegalt avverkat. FSC är en viktig aktör för att motverka utvecklingen. Internationellt är FSC-märkningen betydelsefull för att överhuvudtaget kunna sälja Kinnarps produkter. I Sverige är det än så länge mest ”grillkol och utemöbler”.

Linda Berglund från WWF konstaterar att avkastningen och snabb tillväxt av skogen väger tyngre än den biologiska mångfalden. Hon riktar stark kritik mot resultatet av FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya, där man visserligen endes om att 17 % av landområden skall skyddas, men inget om vad som skall skyddas. Det behövs lagskydd för områden med höga värden. WWF efterlyser tröskelvärden för relationen mellan utnyttjande och hållbarhet, samt mätbara mål för att FSC skall utvecklas vidare. Konkreta naturvårdsprojekt, intressesamråd, forsknings- och kunskapsuppbyggnad, samt innovativ naturvård måste få ökat stöd. WWF efterlyser slutligen mer skogsareal som utsätts för brand, mer skog med död ved, skog med hög lövandel, samt s k gammelskog.

Tomas Rahm från Södra berättar om företagets miljöarbete och bakgrunden till deras FSC-engagemang. I likhet med Kinnarps konstaterar man dagens köpare, i huvudsak utomlands, idag kräver certifierade produkter (papper). Tomas beskriver också hur kvalitetssäkringen går till. Man satsar stort på utbildning och information till skogsägare, men också till den enskilde maskinföraren. Ett särskilt certifieringsteam sköter såväl utbildning som internrevision.

Peter Bergman och Stefan Bleckert beskriver var för sig vad Sveaskog gör för att den svenska skogen skall må bra. Sveaskog äger 15 % av Sveriges skogar (3,5 milj ha). Totalt skall 20 % av arealen ha naturskydd och naturhänsyn (s k Naturvårdsareal). Stefan berättar om den naturvårdande skötseln inom företaget. Den naturvårdande skötseln följs upp efter gallring (gran blir asp, bok och ask blir ek). Arbetet bedrivs både genom att lämna orört och att sköta. Utan skötsel skulle en ”naturlig igenväxning medföra onaturliga landskap”. Effekten av avverkning och skötsel följs upp - oftast med insekter som indikator, men även genom fågelinventering. Arbetet med inventeringar görs systematiskt och linjetaxeringar görs genom SLU.

Efter seminariets föredragning var det dags för slutdiskussion. Här konstateras inledningsvis att FSC växer starkt utomlands och förväntas bli allt viktigare inom landet. För att få legitimitet och trovärdighet behöver miljöorganisationerna ha ett stort inflytande inom FSC-organisationen. Samtliga föredragande på seminariet är ense om att SOF är en kunnig och viktig part i arbetet för en hållbar utveckling av skogen i Sverige. Vi vill ha kvar SOF inom FSC och i debatten om skogen, menar man.

Seminariet avrundades med slutsatsen att SOF skall fortsätta sitt engagemang inom FSC, med mandat att vara en tuff väktare för natur- och fågelintressen. Tillsammans med WWF och Jordens vänner är SOF, sedan SNF’s utträde, unika med detta stora ansvar. Alla var överens om att SOF inte skall sitta som gisslan för de miljövidriga regelbrott som ännu förekommer inom skogsbruket, utan göra sin röst hörd såväl inom som utanför FSC. Inom SOF förväntas nu en bred och uppfordrande dialog för att utveckla systemet med miljömärkning av skogen och skogsprodukter.

-Närmast väntar skärpta krav på fågelskydd genom att revidera SOF’s tidigare handlingsplan från 2002, betonar SOF’s fågelskyddsansvarige Åke Pettersson.

-Vi saknar konkreta mål och tröskelnivåer för enskilda arter. Detta behövs för att få tyngd i diskussionen med beslutsfattare, avslutar Sören Svensson, SOF’s hedersordförande.

Ulf Lindell

foto: Kent-Ove Hvass

Samtidigt med Ulf Lindells artikel kom nedanstående upprop till min e-postlåda. Tänkvärt! /Börje Kollmats t.f. webansv

SKOGENS ÅR kantas av skandaler -

SR:s KALIBER synar den svenska skogspolitikens bluff

Sverige koketterar traditionsenligt med hög svansföring i miljöpolitiken. När det gäller skogen fastslår Skogsvårdslagen att produktionsmålet och miljömålet i skogen skall väga lika tungt. Svenska regeringen har skrivit på ett FN-avtal om att skydda 17% skog. Idag har vi knappt fyra procent formellt skyddad skog i Sverige, alltså skog som staten köpt och gjort reservat av. Mindre än 5% av den svenska skogen är att betrakta som urskog, att jämföra med ”boven” Brasilien, som har 50 % urskog kvar. Ungefär 80% av Sveriges skogar ägs privat, av allt från skogsbönder till multinationella bolag, bara 20% ägs av staten. I resten av världen är det tvärt om.

2005 antog Sveriges Riksdag det 16:e nationella miljökvalitetsmålet, ”Ett rikt växt- och djurliv”, med inriktning på miljömålet "Biologisk mångfald". Där skrivs att alla naturligt förekommande arter skall fortleva i livskraftiga populationer. Det 16:e miljökvalitetsmålet är ett heltäckande komplement till de övriga 15 målen, t.ex. det 12:e, ”Levande skogar”, vilket bl.a. har syftet att skydda utrotningshotade arter. Skogsstyrelsen är den myndighet som ansvarar för att skogspolitiken förs ut och praktiskt förverkligas av skogsägare och skogsbrukare. Det hela ser ju mycket bra ut. På papperet.

Den av FN utropade kampanjen ”Skogens År” föranledde de grävande journalisterna Ola Sandstig och Magnus Sandelin i Sveriges Radios program KALIBER att dra till skogs. I två program, den 1 och 8 maj, lyfte de på skogspolitikens förment frodigt miljögröna mosstäcke och blottade då en skoningslöst kalhuggen verklighet! Ingången till det första reportaget var ett beslut att avverka en svensk urskog och unik nyckelbiotop i Änokdeltat i Norrbotten.

Skogsstyrelsen anser att området bör skyddas men man ”kan” inte, ty övre gränsen för biotopskydd är 20 hektar, och man ”vill” inte, trots att skogsvårdslagens 18 § säger att man inte får hugga ”om avverkningen är oförenlig med intressen som är som är av väsentligt betydelse för naturvården”, ett lagrum som aldrig använts! Länsstyrelsen å sin sida ”kan” inte skydda Änok, hänvisande till Skogsstyrelsens beslut om avverkning, trots miljöavdelningens protester och ”vill” inte lägga ett interremistiskt förbud för avverkning, därför att landshövding P-O Eriksson (C) vägrar att skriva på. I Riksdagen visar landsbruksministern Eskil Erlandsson (C) kalla handen. Det är en vämjelig politisk-juridisk-byråkratisk hantering där biologisk mångfald väger mycket lätt.

Kaliber tar nya tag i Dalarna. Skogsstyrelsen gör där s.k. polytax-inventeringar före och efter avverkningar, för att kolla att skogsvårdsregeln ”frihet under ansvar” efterföljs. Inventeringarna avslöjar att skogsbruket dåligt lever upp till skogsvårdslagen. Nära hälften av alla avverkningar i Dalarna höll inte miljömåtten och för hela riket är siffran 37%! Inför risken för medial publicering av siffrorna ringer vd:n på Stora Enso Skog upp gd:n Monika Stridsman på Skogsstyrelsen och lyckas få henna att mörka uppgifterna. Personalen på Skogsstyrelsen blir mycket upprörd.

Forest Stewardship Council, FSC, en oberoende medlemsorganisation, verkar för ett miljöanpassat, socialt ansvarstagande och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar. FSC utfärdar rekommendationer för ett ansvarsfullt skogsbruk. Vill man följa reglerna kan man certifiera sin verksamhet, samma grundprinciper gäller i hela världen. Systemet är frivilligt och globalt. Reglerna slår bl.a. vakt om hotade djur och växter, markens framtida förmåga att bära skog, säkra och sunda arbetsvillkor för skogsarbetare samt urbefolkningars rättigheter. Svenska FSC samverkar med FSC International, med dess principer och kriterier som rättesnöre för certifiering. Åtskilliga både stora och små svenska skogsföretag är medlemmar i FSC. Allmänheten rekommenderas i kampanjer att handla FSC-märkta trä- varor, möbler, blöjor, papper, grillkol m.m. för miljöns skull. Naturorganisationerna WWF, SOF och Miljöförbundet Jordens Vänner ingår i FSC:s ”miljökammare”, för att bevaka miljöreglerna.

Kaliber gräver vidare i Dalarna, nu med uppdraget att skildra ”grönmålningen” av svenskt skogsbruk. Nu undersöks skogsbolagens efterlevnad av FSC:s regler. Det blir ytterligare en sorglig rapport! Bland exemplen på överträdelser finns bl.a. Sveaskogs ovilja att kalla till samråd och lyssna till lokalbefolkning och närboende inför kontroversiella avverkningar av s.k. ”sociala nyckelbiotoper”. Vidare går Kaliber på djupet för att avslöja de flagranta överträdelser som bl.a. Stora Enso Skog, Sveaskog och SCA gör sig skyldiga till, när de som FSC-certifirade till Skogsstyrelsen avverkningsanmäler – och i många fall avverkar – kända nyckelbiotoper. Reportern är bra påläst med väl dokumenterade fall. Det var rent pinsamt att höra, att skogsbolagen själva får kontraktera och betala de revisorer, som har till uppgift att granska deras miljöhänsyn. Vid brott mot FSC-reglerna skall skogsbolaget kunna förlora sin certifiering, men detta har aldrig hänt! En paradregel för FSC är principen att ”Skogsbruket ska respektera alla tillämpliga lagar i landet där det äger rum”. Det låter vackert, men det ser verkligen illa ut i Sverige, i Skogens År 2011!

Naturskyddsföreningen lämnade 2010 sitt medlemskap i FSC. Man ansåg att systemet spårat ur, med brister i både regler, regelefterlevnad och sanktionssystem. SNF menar att det idag är de ekonomiska intressena som i praktiken dominerar FSC. SOF har valt att ändå stanna kvar, för att söka påverka ”inifrån”. Låt oss hoppas att det lyckas!

Åke Anderson