Födelseår: 1947

Födelseort: Horn

Bostadsort: Bor fortfarande kvar i Horn fast i grannhuset

Yrke/sysselsättning: Behandlingsassistent

Fam. förhållande: Singel med två vuxna söner, en gift och en ogift sonhustru, ett barnbarn.

Vad sorts ornitolog är du?” Varjedag-skådare.” Skådar till och från jobbet i Mariestad. Jag åker sällan på drag utanför ”mitt” område, som är Östen. På fågelläten är jag en katastrof.

Utbildning o kurser i ornitologi: Självlärd + hjälpsamma kamrater

Hur började du fågelskådning? Som bonntös föddes jag nog in i det. Jag blev tidigt uppmärksammad på vårfåglarna när de kom och fåglarnas behov av vår hjälp vintertid genom att, förutom småfåglarna, mata och ”grusa” rapphönsen på -60 och -70 talet Själv förstod jag inte att jag var fågelintresserad förrän 1979, då jag jobbade på Stöpenskolan och rektorn tyckte att jag skulle odla detta intresse, som jag inte visste att jag hade. Sagt och gjort med hjälp av skolans tubkikare, som jag delade med Lennart Evaldsson.

Varför just fåglar?  De fanns ju där.

Mest uppskattade fågelart? Sädesärlan som troget kommer tillbaka hem varje vår.

Drömart? Rödhalsad gås vid Östen.

Minst uppskattad art? Ingen egentligen, men med tanke på rapphönsen vill jag inte se fasaner runt Östen

Mest uppskattade obs? När jag den 23/5 -83 upptäckte ägretthäger vid Horns lada.  Sumpvipan i Öja 26/6 -97 var heller inte så dum.

Favoritlokal   Östen  med omnejd

Vilken form av skådning gillar du bäst?   Sitta och tuba åkrar och pölar.

Hur många Sverige-X har du? Vet inte, jag samlar bara på damm och gammalt skräp

Retligaste dip? Ingen

Vad har du för kikare/kamera-utrustning?  Swarovski  8,5x42.  Leicatub

Övriga fritidsintressen : Trädgård , blommor, plocka svamp, fiska, sy, sticka,  läsa böcker (just nu deckarperiod) gillar sport på TV, utom bandy men jag missar ogärna en fotbollslandskamp.

Kommande projekt? Ser fram emot pensionen och få tid att lära mig mer om fjärilar och fågelläten.

Hur är det att vara kvinnlig skådare bland alla gubbar?    Det är jättetrevligt! Men i början blev jag totalignorerad. Ett ex är ägretthägern ovan, ett annat ex på 80 talet då jag stod vid Horns lada och såg 3 mindre sångsvanar när det droppade in ett gäng gubbar. De frågade alla varandra om någon sett mindre sångsvan. Ställdes frågan till mig? Nej. Fick de se mindre sångsvan? Nej! Det verkade som de trodde att jag fått låna pappas kikare för att gå ut och leka en stund. Kontakt fick jag ta själv och jag har numera många manliga skådarkompisar som jag har lärt mig mycket av och som möter mig med respekt. Det har numera också fördelar att vara kvinnlig skådare. Vi är som russinen i kakan, vi är så få så vi försvinner inte i mängden.