Födelseår: 1942

Födelseort: Arvika

Bostadsort: Torpet Dalboåsen (lokal i Svalan) 2 km från allmän väg mitt i vargrevir Gullspång.

Yrke/sysselsättning: Pensionär, fd företagarsledare.

Familjeförhållande: Gift med Marina, numera ganska fågelkunnig. 3 barn med respektive, 3 barnbarn, alla naturmänniskor men ingen skådare.

Vad sorts ornitolog är du? Mycket gammaldags. Äger ingen pip och åker högst 2 mil på larm. Jag har inga helt tillförlitliga kommun-, Västgöta-, Sverige- etc listor. Det beror på att jag under min mycket aktiva skådartid på 1960-talet slet ut min Peterson. Jag kryssade i artförteckningen med olika koder men redan i slutet på 1960-talet hade såväl pärmar som stora delar av artförteckningen och innehållsförteckningen lossnat. Jag har väl gjort försök att ur anteckningar och minne rekonstruera obsar men det är svårare än man kan tro. Jag tror väl att jag är Club-mässig på Sverigenivå. Det förutsätter dock att jag räknar med arter som andra larmat om. Sådana kryss var inte lika värdefulla förr i tiden. På världsnivå är jag rätt säker på att det saknas ett antal kryss för att komma upp i 10 % av världens fågelarter.

Mina enda tillförlitliga listor har jag upprättat sedan jag flyttade ut i skogen för gott för ca 7 år sedan. Tomtlistan har 137 arter. Som tomt räknar jag då naturligtvis hela min arrenderade jaktmark på 10 km². Jag är inte helt säker på att min definition helt följer amerikansk ursprungsstandard. Min andra tillförlitliga lista är min sängkammarlista. Den har 75 kryss, varav 55 kuddkryss, dvs obsarna är gjorda med huvudet på kudden, dock med öppet fönster året runt. För att beskriva hur illa jag sover kan jag nämna ett flertal kuddkryss av vardera smålom, häckande tranor, havsörn, gråspett, tjocknäbbad nötkråka och alla skogsugglor. 

Utbildning o kurser i ornitologi: Inga, helt självlärd, därav stora kunskapsbrister beträffande till exempel nattsträckande småfåglar. 

Hur började du fågelskådning? Jag var tidigt nyfiken på naturen och fick av mina föräldrar Sigfrid Durango Fåglarna i färg när jag var 10-11 år. Redan första sommaren kunde jag fastställa vad en flygande pingpongboll med långt skaft var för art. Dessutom hittade jag boet i en grenklyka på en björk med hjälp av fars enögda armékikare från andra världskriget. Ena prismat hade lossnat. Sedan var jag fast.

Varför just fåglar? Jag började jaga med far när jag var 12 år och fick då liksom fåglarna på köpet. Under icke jakttid var det ytterst spännande att leta fåglar på jaktmarken och dess omgivningar. På den tiden var det mycket gott om järpe och andra skogshöns. Så småningom utvidgade jag mina utflykter och kom att hitta ett flertal lokaler, som ingen tidigare publicerat obsar från och därmed var för mig helt okända. Jag upplevde många högtidsstunder på sent 1950-tal och 1960-talet, då jag klev ut på lokaler som mossarna runt där jag bor nu, Noret vid Skagersvik, Gullspångsälven,  Kulla sjö (nu i stort sett utdikad), Spånsjön (utdikad), Hovaån och sist men inte minst, Gudhammar (28 juli 1964 klockan 16:15) . Jag har även en del lokaler i Kristinehamns och Mariestads kommuner på mitt samvete.

Mest uppskattade fågelart? Dit måste jag nog räkna gamla vänner, smålommarna, som häckar regelbundet i en mosse nära min bostad. Det är den enda regelbundet använda lokalen i Skaraborg. Jag såg ungefär 1958 några konstiga änder flyga runt över skogen och kackla. Det tog 2-3 år innan jag hittade häckplatsen i några gölar ute på en stor mosse. Först då kom jag underfund med att det var smålom. Nu besöker jag endast undantagsvis häckplatsen annat än möjligtvis mycket sent på häckningssäsongen. Jag bevakar dem från sängkammaren. Så länge de kacklande kommer flygande från Vänern över huset i gryningen eller skymningen finns det minst en unge på mossen.

Drömart? Det skulle vara att få se en eller helst två svarta storkar i något av de viltvatten jag ordnat till på min jaktmark. Viltvatten i skogen har en starkt positiv inverkan på fågellivet. För att inte bli missförstådd, jag har aldrig skjutit någon fågel i anslutning till viltvattnen trots att det föds 150-200 änder där varje år, det är inte därför de är anlagda.

Minst uppskattad art? Ingen. Däremot vissa arters beteenden, som t ex när sparvugglan sitter på taknocken och väcker mig innan det börjat ljusna.

Mest uppskattade obs? Svårt att välja: Värmlands första ängshök 1964 kan vara en. Jag väljer dock en annan, enligt litteraturen en helt omöjlig obs. Den 10 oktober 2002 såg jag en lavskrika strax intill min nuvarande bostad. Den blir inte sämre av att jag såg ytterligare en, också nära huset, ungefär ett år senare.

Jag kan inte låta bli att för första gången publicera min första lavskrikeobs, den torde numera vara preskriberad. När jag var 13-14 år hade jag skaffat en skalpell och tänk lära upp mig själv till konservator. På sommarbesök hos min farfar i Brunskog utanför Arvika tyckte jag därför att det var lämpligt att skjuta en fågel. Jag fick bara lov av farfar att skjuta en nötskrika. Redan första dagen fick jag se en bakom lagårn. Jag smög på den med salongsgeväret och sköt den på två meters avstånd. Den var helt dum i huvudet, tyckte jag. Väl i handen var det något, som inte stämde. Jag sa till min yngre bror att det är bäst vi kollar i farfars stora fågelbok. Det var en lavskrika. Vi grävde ner fågeln i gödselstaden utan att säga något till någon. Farfar fick aldrig reda på misstaget och jag blev aldrig konservator.

Favoritlokal? Skogen där jag bor med sina mossar och viltvatten. Internationellt hör Botzwana med Okavango och Savuti i Chobe till favoriterna. Jag har gjort fyra vändor dit.

Vilken form av skådning gillar du bäst? Den vardagliga runt knuten. Jag vistas dagligen ett antal timmar i skogen och har alltid kikare med. Taxen måste rastas. Viltvatten bevakas, ved skall huggas och varg skall spåras. På så sätt får jag mycket kontakt med skogens fåglar. De flesta skådare sätter ju knappast sin fot i en skog och jag har faktiskt mött flera, som flitigt dragit land och rike runt på pip men aldrig sett en järpe. Jag finner ett stort nöje i att t ex se tjäder. Det är för närvarande ett av de bästa tjäderåren på mycket länge. Jag ser nog i genomsnitt mer än en om dagen. Tupparna har i höst för första gången på länge utvidgat sitt utbredningsområde, åtminstone två km. Det indikerar att det kan nybildas en spelplats i vinter. Normalt rör sig inte tupparna mer än 2-3 km från spelplatserna. Nu finns det några, som har 4-5 km till spelplatsen nära min bostad.

Övriga fritidsintressen? Som framgår ovan är jag jägare sedan barnsben. Jag skjuter numera dock inte så särskilt ofta, det är roligt att jaga ändå. Jag är nöjd med några rådjur och en älg per år. Innevarande jaktsäsong har jag inte vågat släppa min mycket kompetenta tax en enda gång. Vi har nämligen blivit med varg. Jag har 2-3 kontakter (spillning, spår) med varg varje vecka runt huset och har i sommar hittat två varglyor i området mellan Noret och Skagern. Förra vintern ägnade jag mig åt vargspårning så gott som dagligen och en överslagsberäkning visade att jag måste ha tittat ner i mer än en halv miljon tassavtryck under snötiden. Mer om mina vargupplevelser senaste året finns att läsa i Skaraborgs Naturskyddsförenings årsskrift 2006 (Linné-numret). Jag är ordförande i hembygdsföreningen och sedan länge Lionsmedlem. Jag orienterar, har deltagit i ca 25 O-ringar.

Kommande projekt? Att i vår verkligen ge mig tid att följa upp mina 83 uggleholkar. Jag gillar vansinniga projekt, ett är att sätta upp drygt 30 slaguggleholkar trots att jag aldrig sett eller hört en slaguggla på ”tomten”. 4 berguvsholkar är ju också galet, men berguv har jag i alla fall kryssat här några gånger. Det är just nu gott om främst skogssork men även vattensork, så det bådar gott.

Att i vår ge mig tid att sova över några nätter i min tjäderkoja och räkna speltuppar. Att innan dess förhoppningsvis bygga en ny och bekvämare tjäderkoja.

Ingemar Wästlund