Stäpphök i Västergötland

Göran Darefelt

Skriven nov 2003

Under sensommaren och hösten har minst sju fåglar rapporterats från landskapet via Club300-larm, Svalan och Kustobsar. Inga av dessa är ännu granskade av Rk. Jämför man med att det tidigare i landskapet setts totalt 18 exemplar t o m 2001 framstår årets mängd som remarkabel. Arten häckar som närmast norr om Svarta Havet och vidare österut till Centralasien. I Europa häckar arten främst i Ryssland, men även i mindre omfattning i Rumänien, Moldavien och Ukraina. Stäpphöken minskar i dessa områden främst på grund av uppodling av dess normala häckningsområde ute på de vidsträckta stäpperna. Arten övervintrar till största delen i tropiska Afrika och sträcker främst öster om Medelhavet. Sträcktiden är på våren från mitten av april och in i maj och på hösten från slutet av augusti och in i september. Arten har setts årligen i Sverige sedan 1974 med en markant ökning av antalet fynd från 1988 och framåt. Fram till och med 2001 har det gjorts drygt 300 fynd i Sverige, varav de två senaste åren kan betecknas som invasionsår. Under hösten 2001 sågs cirka 40 exemplar, varav minst 36 var ungfåglar. Hösten 2002 har återigen en mängd fåglar rapporterats och det kan till och med röra sig om fler än 50 individer! En stor skillnad denna höst är att betydligt fler fåglar har rapporterats som subadulta och adulta.

Om vi gör en historisk tillbakablick i Västergötland är det så att det första fyndet utgjordes av en hona, som sköts, någonstans utanför Göteborg 3 mars 1853. Fågeln finns uppstoppad på Naturhistoriska museet i Göteborg. Även fynd nummer två hittar vi på samma ställe. Det var ett exemplar, som även det sköts, utanför Göteborg 8 maj 1863. Därefter får vi gå 60 år framåt i tiden, då det sköts en 2K hane i Gustav Adolfs socken, Habo i början av maj 1923. Även denna fågel finns uppstoppad, men i en privat samling. Nästa fynd gjordes ytterligare 20 år senare, då ett exemplar sågs vid Hornborgasjön 28 mars 1943. Därefter sågs en adult hane sträcka västerut vid Tuve, Hisingen 21 maj 1960 följt av en adult hane vid Torbjörntorp, Falköping 8 april 1972. Från 1980-talet och framåt har arten visat sig lite mer regelbundet, vilket säkerligen hör ihop med ökad kunskap av fältbestämning av stäpp- och ängshök. Det var också under denna tid som fler och fler skaffade sig tubkikare vilket underlättade bestämning på längre håll. De följande fynden radas upp nedan:

1 ad hane Sjötorpasjön, SV Falköping 23.8 1980  

1 subad hona Nygårdsslätten, S Vargön 23-27.5 1982

1 hane Bredared, Borås 19.4 1985

1 juv Monäs, Hjo 4.9 1988

1 juv Hullsjön 15.9 1988

1 juv Hjällö, S Hjo, 24.9 1989

1 ad hane Ullasjö, Svenljunga 7.9 1992

1 ad hane Härryda 9.10 1996

1 ad hane Boterstena, Mariestad 2.9 1999

1 ad hane Remmene skjutfält, Herrljunga 19.9 2000

1 juv Mönarp 11-12.9 2001

1 juv mot SV Vassbotten, Vänersborg 30.9 2001

De flesta fåglarna har bara setts under en dag och i regel sträckt vidare eller på annat sätt försvunnit snabbt. Tre undantag finns. Dels en subadult hona vid Nygårdsslätten, S Vargön som stannade fem dagar i maj 1982 och dels en juvenil fågel vid Mönarp, S Falköping som sågs under två dagar i september 2001. Det tredje fyndet var två subadulta hannar som höll till i Boterstenaområdet 29 augusti-1 september i år.

Den tidsmässiga fördelningen är något förbryllande. Samtliga fynd från 1988 och framåt avser höstobservationer. Detta gäller också årets sju fåglar som noterats mellan 6 augusti och 15 oktober. Av de nio fynden innan dess var endast ett från hösten. De övriga var fördelade på mars - två fynd, april – två fynd och maj – fyra fynd. Ser man till landet i helhet är det maj, med drygt 40 % av fynden och augusti med drygt 20 % som är de dominerande månaderna. Extremdatum i Sverige uppges vara från mars respektive december. Decemberfyndet var kvar även en bit in i januari året efter. 

Fördelningen köns- och åldersmässigt (inklusive årets fynd inom parentes) har varit sju (nio) adulta hannar, en hane, en (fyra) subadult hane, en hona, en subadult hona, fem (sju) juvenila samt två exemplar som inte uppgetts ålder eller kön på. Honorna utgör således endast 12 % vilket kan tyckas märkligt, men här skall man veta att betydligt fler än dessa är rapporterade. Rk ställer mycket hårda krav på beskrivningar av hontecknade fåglar och minst sex fynd har underkänts. För inte är det väl så att det är en så kraftig majoritet hannar som flyger fel! Jämför vi med landet som helhet kan vi se att det under den senaste femtonårsperioden har varit 54 % hannar, 21 % honor och 25 % juvenila. Tittar man på fynd som underkänts av Rk 1992-2001 är det 18 hannar (37 %), 26 honor (53 %), 3 2K-fåglar (6 %) och 2 juvenila (4 %). En jämförelse med de aftonfalkar som anträffats i Västergötland, både adulta och subadulta inräknade, visar att här är andelen honor 36 % (85 hannar och 48 honor). De första juvenila stäpphökarna i landskapet rapporterades först 1988 och med årets två inräknade har det setts sju årsungar. De senaste 15 åren har det setts fler juvenila än adulta fåglar. Den första subadulta fågeln noterades redan 1923, men bestämdes säkerligen efter sin död, då den sköts. Därefter dröjde det till 1982 innan nästa fynd av en subadult fågel gjordes. En, förmodligen 2K, hona sågs då under några dagar, men blev först underkänd av Rk. Detta berodde på att man då inte hade tillräcklig kunskap om åldersbestämning av stäpphökar. Först efter något år godkändes fyndet. Därefter har inga subadulta fåglar setts förrän i år då minst tre subadulta hannar har rapporterats.

Var kan man då hitta stäpphökar i landskapet? Förmodligen kan de dyka upp lite varstans och fyndbilden visar nog snarare på var det funnits aktiva ornitologer med kunskap om artbestämningen. Sju av fynden (28 %) härrör från sträcklokaler, bl a vid Vättern och utanför Göteborg och åtta fynd (32 %) har gjorts vid andra välbesökta, rovfågelrika lokaler, som Hornborgasjön, Remmene skjutfält och Mönarp. De övriga tio fynden, 40 %, har gjorts väl spridda i landskapet, bl a i Svenljunga, Borås och Härryda. Något förvånat kan man konstatera att endast ett fynd vardera finns från, de av ornitologer välbevakade lokalerna, Hornborgasjön och Hullsjön och att inte ett enda fynd har gjorts vid Östen eller Dettern.

En genomgång av fynd av obestämda stäpp-/ängshökar i landskapet visar på minst 58 rapporterade exemplar. Av dessa är tre gjorda i april, 31 i maj, åtta i juni, två i juli, två i augusti, tio i september och två i oktober. Flertalet av fynden från september och oktober kan mycket väl ha rört sig om stäpphökar, då det är mycket ovanligt med ängshökar efter augusti månads utgång. Tittar man på de till art bestämda ängshökarna finns det i kartoteket med 16 septemberfynd och två oktoberfynd. Det är nog en inte allt för vågad gissning att några av dessa är felbestämda och mycket väl kan ha varit stäpphökar. Vi vet dock från i år att det kan dyka upp mycket sena ängshökar. En juvenil fågel sågs i Boterstenaområdet fram till slutet av september, men detta tillhör undantagen.