EN kohäger på balkongen

Sam Hjalmarsson

Skriven ca okt 2003

Det är måndagskväll den 13/5 och efter tre telefonsamtal i rad så ringer det en fjärde gång. Klockan är drygt 22.00 så jag undrar lite vem det kan vara. Jag går och svarar.

-         Hej, jag heter Lennart Nilsson och ringer från Strandvägen här i Mariestad. Jag fick ditt namn av polisen.

Jag tänker direkt att nu är det förstås en skadad fågel på gång. Lennart fortsatte:

-         Jo, jag tänkte bara berätta för dig att det sitter en liten, vit häger här vid Strandvägen.

-         Vaa!!, ropar jag och undrar i samma stund om jag hörde rätt.

-         Den sitter på taket till en balkong här strax intill, säger Lennart helt lugnt.

-         Jag är där om 5 minuter svarar jag, klart stressad.

Jag ringer direkt till Stig Åberg som bor i närheten av Strandvägen och ber honom slänga sig iväg snabbt som ögat.

Jag kastar mig in i bilen. Frida (16) följer med medan Emil (14) är hemma och har koll på Joel (9) som sover sött.

Vi kommer till Strandvägen ungefär samtidigt som Stig och hans son Olof. Vi springer fram till Lennart och i mitt första kikarsvep med handkikaren ser jag en liten vit häger på ca 75 meters håll. Pulsen steg mer och mer (om det nu var möjligt). Jag ”slänger” upp Swarovskituben och synen som möter mig är helt overklig. En vacker kohäger i sommardräkt på ett balkongtak på tredje våningen. Jag var tvungen att gnugga mig i ögonen för att om möjligt kunna tro på det.

Jag njuter några minuter men sedan inser jag att det här måste larmas ut. Vi har ingen mobil med så jag drar hemåt igen. Dels förstås för att  larma ut men också för att jag väldigt gärna vill att mina grabbar ska få se fågeln. Väl hemma ringer jag POB (Per-Olof Bengtsson). Tyvärr är han ca 7 mil från Mariestad och hinner inte dit innan mörkret. POB ordnar dock larmet. Jag väcker Joel bryskt och frågar om han vill se en kohäger. Joel sätter sig upp i sängen och säger att han ska med. Förmodligen tror han väl att han är mitt uppe i en dröm. Det hör till saken att Joel ibland bläddrat lite i fågelböcker och pratat lite extra om just kohäger.

Emil, Joel och jag slänger oss iväg ner till Strandvägen och som tur är sitter kohägern kvar. Vi ser den bra även om mörkret smyger sig på.

Klockan 22.55 när en annan Mariestadsskådare kommer dit tappar vi blicken på fågeln för några sekunder och typiskt nog lyfter den då. Vi letar i området, som ligger precis vid Vänerkanten, till ca 23.45, men tyvärr utan något positivt resultat. I gryningen den 14/5 fortsätter vi letandet (tillsammans med flera tiotal andra skådare). På kvällen den 14/5 sågs fågeln utanför Nyköping och kanske var det samma fågel som senare sågs på Åland.

Ett år efter den här häftiga upplevelsen fick vi en pusselbit till i berättelsen. Den 14/5 2003 guidade jag och Stig en grupp om 25 personer från Lions. Vi var vid våtmarken Tegelängen, som närapå ligger i Mariestads centrum. Vi kom att prata om kohägern som ju förstås var omskriven i Mariestadstidningen året innan. En person i Lions säger då att kohägern gick vid Tegelängen. Han berättade att han tillsammans med några arbetskamrater gick förbi Tegelängen någon gång mellan 15.00 och 16.00 den 13/5 2002. De såg en fågel på ca 40 meters håll. En av personerna undrade om det var en hägerunge, men en annan person kommenterade att den är ju vit. Mycket tyder alltså på att fågeln gick ett tag vid Tegelängen innan den flög en km bort mot Strandvägen.