Bronsibis Plegadis falcinellus

Göran Darefelt hösten 2002

1965

På eftermiddagen den 3.9.1965 var jag (Sven Fredriksson) sysselsatt med att träna fågelhundar på Stenumsmaden vid Hornborgasjön. Rätt som det var kom en svart ibis och gjorde närgångna dykningar mot den ena av hundarna blott tjugofem meter från observatören. En god stund kunde den iakttas fladdrande i närheten av hundarna innan den över ladorna och Flian försvann mot väster - VF 28:260.

1994

1 ex mot S Hjällsnäsviken, Mjörn 25.10 (Jon Håkansson) - Fågelåret 1994:129 och FiSÄ 21:172-173.

Årets exemplar i Vg var med andra ord den första ”dragbara” individen i landskapet. Fram t o m 2001 har 22 fynd av 25 exemplar gjorts i landet. Av dessa är endast fyra vårfynd och resterande från hösten, sept-okt. Fyra exemplar har stannat mer än en dag på en lokal. Troligast är att höstfåglarna har ett östligt ursprung och inte kommer från den europeiska populationen. Häckar som närmast i sydosteuropa. Den sydeuropeiska populationen utgör endast 1 % av den europeiska stammen. Övriga 99 % finns norr och väster om Svarta havet. Arten har minskat under 1900-talet. Första fyndet i Sverige gjordes på Gotland före 1798. Därefter gjordes fyra fynd 1800-1870, inga fynd 1871-1960, tre fynd 1961-1975, fem fynd 1976-1988 och tolv fynd 1989-2001 (detta stämmer inte, blir 25 fynd, men är de uppgifter jag fått fram). Landskapfördelning är Skåne – 6, Öland – 5, Gotland – 3, Uppland – 3, Småland – 3, Sörmland – 2 och Halland, Bohuslän, Östergötland, Dalarna och Jämtland 1 fynd vardera.

Enligt detta blir det 27 fynd, blir inte riktigt klok på detta.